Jag får ofta hundrelaterade frågor av olika slag, mest via jobbet och från valpköpare, och jag har märkt att vissa frågor svarar jag på flera gånger i olika sammanhang. Därför har jag nu den här sidan, där jag planerar att lägga ut de vanligaste frågorna och svaren jag ger, på sådant som kan vara av intresse för flera! Har Du någon fråga Du tycker skulle passa här, så maila mig.

Till att börja med kommer jag bara att lägga upp dem utan någon form av sortering. Blir det många med tiden, så kommer de att delas upp i kategorier så att det blir lättare att hitta det man söker. Hoppas Du hittar något läsvärt här!

 

Jag skiljer på första-hjälpen och hemsjukvård, eftersom de fyller lite olika uppgifter. I akutväskan som alltid ligger i bilen finns standardprylarna; blodstoppare (Cederroths), självhäftande bandage, sårtvätt, kompresser, sax, pincett, xylocain, plåster till mig själv, en kort sammanfattning om hur man ger HLR till hund o människa och cortisontabletter (samt vatten & plastspruta att ge det i mungipan med!).

Utöver det finns det några enkla saker som jag tycker är bra och tryggt att ha med i akutväskan eller bilen: T.ex har jag alltid en ganska lång remsa lakansväv med mig. Skulle en hund skada sig allvarligt och ha smärtor så kan den bli väldigt aggressiv - då gör man snabbt och enkelt en munkorg av remsan, oavsett storlek på hunden.

En vanlig, färggrann snitsel på en klädnypa ligger också i min akutväska, liksom en liten visselpipa! Tänk dig att din hund blir skadad en bit in i skogen, du är själv och du har ingen möjlighet att bära en chockad hund till bilen. På mobilen kan du ringa efter hjälp, och för att slippa lämna hunden mer än absolut nödvändigt, kan du sätta upp snitseln intill vägen så att din hjälpare lätt hittar dig! Är det snårigt, långt bort eller mörkt, kan du blåsa i visselpipan för att snabbare bli hittad!

Dessutom är en stor handduk/badlakan toppenbra att ha i bilen! Du kan värma en chockad hund, du kan stadga ett brutet/stukat ben med den och du kan i värsta fall bära en hund i den, i alla fall om ni är två.

I min hemsjukvårdsväska finns mer prylar... Här skall dock tydligt förmedlas att är man det minsta lilla osäker om vad som ska göras, ska man kontakta veterinär och inte experimentera själv!!

 

En sak som jag inte är utan, är polstermaterialet Cellona (finns på apoteket). Det finns två ganska stora problem med att lägga förband på en hund; det ena är att det måste vara stadigt och ordentligt för att inte trilla av eller gå att slicka/bita bort, det andra är att man trots stadigheten inte får lägga förbandet för hårt, så att blodflödet i benet störs!

Cellona används mellan såret/eventuell kompress och skyddsbandaget som läggs utanpå. Det stadgar, vilket är bra, men framför allt fungerar det tryckutjämnande och minskar risken att man lägger förbandet för hårt! "Fjädringen" man får i bandaget gör också att det sitter på plats bättre - superbra!!

En annan bra sak att ha hemma, som få människor faktiskt vet finns!, är Adaptic. Adaptic säljs oftast styckevis (se bilden) på apoteket, men man måste fråga efter dem!

Det är en geléliknande kompress som används till kladdiga sår, alltså sår som varar eller vätskar. Adaptic läggs då direkt på det kladdiga såret, och en vanlig kompress läggs ovanpå den. Adaptic hindrar då den vanliga kompressen från att fastna i det kladdiga såret! Fastkletade kompresser i ett sår fördröjer läkningen, ökar risken för sårinfektion och är inte minst smärtsamt för hunden att avlägsna! Rekommenderas varmt!

En febertermometer hör ju så klart till standardutrustningen också, och ett till bra tips är Apotekets lilla häfte "Hälsoråd för Hund" - där finns mycket läsvärt!

Ha gärna telefonnummer till närmaste jourhavande veterinär/djursjukhus med dig i akutväskan, och ta reda på vem/var det är om du är ute och reser! Tänk på att inte bara spara det i mobilen (men gärna där också!) - en telefon kan bli blöt eller gå sönder...

Lär dig att kontrollera pulsen och andningen på din friska hund, så att du vet vad som är normalt och vet hur det ska göras om olyckan skulle vara framme!

 

 

Det här är en oerhört vanlig fråga, men så här är det: Som en kennel ansluten till SKK, är jag skyldig att använda och följa SKK:s Fodervärdsavtal med en eventuell fodervärd. Då jag anser att det avtalet inte ger mig som uppfödare/avelsrättsinnehavare någon trygghet att tala om, känner jag att det är en för stor risk för mig att lämna ut en valp "på foder" till en för mig okänd person, och därför har jag alltid vänligt avböjt sådana förfrågningar. Idag har jag ingen hund på foder, och skulle det bli aktuellt i framtiden så måste det bli hos någon jag känner väl, kanske någon av mina valpköpare sedan tidigare, tex. .